Kungen av Island

Det finns händelser man stöter på, där man blir övertygad om att ämnet är väl värt att forska ytterligare i. När jag läste Hasse Alfredssons och Kim Meurling bok ”Bästa vägen till Muckle Flugga” så sprang jag på ett kapitel om kungen av Island som är väl värt att skrivas ned. Om inte annat som en påminnelse om att detta bör studeras närmre. Kapitlet heter "Jörgen Jürgensen, kungen av Island".

Denne Jörgen föddes 1780 i Köpenhamn. Vid 16 år ålder begav han sig ut på seglats till Södra Halvklotet för att återvända 10 år senare. Tyvärr var detta samtidigt som engelsmännen beslöt att bomba Köpenhamn och Danmark tvingades in på Napoleons sida i kriget.

Sagde Jörgen fick då ett eget skepp och begav sig ut på rövarstråt. Vid Flamborough Head fick han på nöten och fördes till London där han släpptes fri mot hedersord att stanna i staden.

Till Island

Eftersom Island hade kommit i kläm mellan de stridande parterna skulle man sända en expedition med förnödenheter till Reykjavik. Jörgen tog på sig ansvaret. Man hoppades också att få med sig lite talg hem.

Detta uppskattades inte av de Danska myndigheterna som ansåg att lasten inte skulle lossas. Det blev nästan folkuppror och lasten lossades. J. reste tillbaka till London för att senare återvända med Margret and Anne – ett tio kanoners skepp.

Revolution

Dagen därpå som var en Söndag gick de gudfruktiga islänningarna i kyrka. Det borde också guvernören, greve von Tramp gjort. Jörgen promenerade helt sonika upp till guvernörspalatset tillsammans med ett dussin män och avsatte honom. Han förklarade Island för en fri monarki och sig själv som kung. Han genomförde en mängd reformer: sänkta skatter och införselavgifter på engelska varor men… Framför allt så höjde han prästernas löner, vilket gjorde att han prisades i varje kyrka, över hela ön.

Dumt nog så avreste han sedan till London för att ta upp diplomatiska förhandlingar med engelsmännen. Eftersom han brutit sitt hedersord kastades han i fängelse och tvingades abdikera efter nio veckor på tronen. Men Island betraktades som neutralt område under resten av kriget och händelsen utgjorde grunden för deras självständighet.

Clas 030815