Försvinn om du är fattig
Lördag 22/2 2003. I Frölunda kulturhus pågår en utställning som pekar framåt. Som pekar på möjligheter. Som pekar på ett nytt samhälle.
Dess namn är "Försvinn om du är fattig" och dess skapare heter Aida Ghardagians
Det är en utställning om myllrets revolt.
Var det inte detta vi trodde på i början av 70-talet?
Trodde vi inte på solidariteten, omtanken och människokärleken. Den som gick under i det postmodernistiska samhället?
Var det inte detta vi längtat efter när nyliberalismen smetade sin själviskhet över oss alla.
Herakleitos
Samtidig är det som Herakleitos sa; Panta Rei, allting flyter och vi stiger aldrig ned två gånger i samma flod. Det har flutit mycket vatten sedan 68-rörelsen dog och hittills har de flesta utställningar enbart varit en nostalgisk tripp för oss som var med och vill minnas hur trevligt det kunde vara att ockupera Hagahuset och Kungstorget.
Men floden flyter och våra barn och och barnbarn ska inte hata oss förbanna, för det vi inte hade vett, besinna oss och stanna.
De stiger nu ned i sin egna flod.
Oskuldens klänning med dårskapens slagord. En skövlad brud.
Modernism
I backspegeln framstår vänsterrörelsen alltmer som modernismens höjdpunkt. Den var regelstyrd och utopistisk. Den var formaliserad och ville alla väl.
Men den satte också syftet främst. Konsten skulle tjäna den goda saken och anpassa sig till detta.
Konsten underkastade sig revolutionen. Syftet framför allt. Den konst som inte tjänade det goda fråntog sitt existensberättigande och individen hade bara att anpassa sig till kollektivet.
Klänningens inskription: "Fuck you if you're poor"
Postmodernsim
Inte då konstigt att motrörelsen kom. Man skulle kunna se det som att borgerligheten behövde en egen ideologi och en konst som tjänade deras syften.
Så enkelt var det inte.
Konsten behövde mer än syfte. Konsten behövde form för formens egen skull. Konsten behövde individualism och estetik. Bland annat detta var orsaken till Postmodernismens framväxt.
I det modernistiska samhället fanns ingen plats för individen. I det postmoderna tvingades vi till estetisk individualism.
Verklighet, paketerad, inslagen och färdig att säljas.
Myllrets revolt
Hegel talar i sin dialektik om Tes, Antites och Syntes.
Testen var modernismen
Antitesen var postmodernismen
Vad syntesen kommer att heta - det vet vi inte i dag, lika lite som männsikan på medeltiden visste att hon just levde - på medeltiden.
Ett begrepp för det som föds i dag är "Myllrets revolt". Till skillnad från den modernistiska vänstervågen bygger denna revolt på postmodernismens respekt för individen.
Till skillnad från den postmodernistiska högervågen bygger myllret på solidaritet med de svagare.
En boll av taggtråd. Blixtrande som granatexplosioner.
Försvinn om du är fattig
Ur myllrets revolt föds en ny estetik. Ur myllrets revolt föds en respekt för orsakssammanhang.
Men ur myllrets estetik föds också en ny respekt för innehållet. Det solidariska syftet och den estetisk respekten finns där men än viktigare är att konstverken ska handla om något. Där revolutionen blev en tvångströja och egoismen en bur befriar sig konsten genom att lyfta fram sitt innehåll.
I varje konstverk på "Försvinn om du är fattig" kan åskådaren betrakta ett myller av ideer och liv. Varje konstverk har något att berätta.
Där hänger en klänning. Från början var den vit men nu är den fylld av klotter. Vår oskuld har gått förlorad med varje steriliserad bananarbetare och varje sömnadsarbeterska i syostasiens sweatshops.
Där ligger libabröd utspridda på marken som fallna löv. Runt omkring växer sig stegar – symboler få vår fåfänga klättring. Jag tänkte naturligtvis på den gamla folksagan om "Flickan som trampade på brödet". Hon som steg på en limpa för att inte smutsa sina skor. Men nu är limpan utbytt mot ett libabröd. Världen krymper.
Där hänger tre svarta kostymer, uppmärkta med etiketter från ledande banker och ekonomiska sammanslutingar - tomma och mörka i sin minimalism.
Det mest iögonfallande är konservburkarna. staplade i pyramider och märkta med namn på resurser vi alla behöver. Men mitt bland burkarna, som en katt bland hermelinerna, står burkar bara märkta med ordet "krig".
Det nödvändiga, förpackat och redo att säljas och mitt i detta döljer sig ormen – det vi får på köpet.
Kostymer; mörka som sina ägare, tomma som de som bär dem.
Banbrytande
Så sällan man ser konst som leder framåt. Så sällan man ser konst som för åskaren in på en helt ny väg.
Vi får snart Göteborgs andra konstbienal. Får se om denna har modet att visa den äkta samtidskonsten som den återspeglas in en utställning som "Försvinn om du är fattig".
Clas Kristiansson
2003-02-22
Ögat som sett allt; Barn, döendes i krig och överlevande i kamp för något bättre.